SOM JAG HAR FÅTT KLÄTTRA
Så här ljuvligt var det inte, isigt och kallt och eländigt.
MEN VI HADE SKOJ ÄNDÅ KAN JAG LOVA.
Jag är precis hemkommen efter att ha varit och fotograferats av Fredrik Andersson vid ett kalkbrott. Gud vad jag har fått klättra, och innan jag skulle börja klättra skulle jag först och främst våga mig ut på isen. Jag var ju helt övertygad om att jag skulle trilla igenom eftersom jag var tvungen att ta mig över det, enligt mig "tunna" isbelagda vattnet innan jag kunde börja klättra upp för det där jädrans stupet. Väl när jag fann min position långt där uppe i mina skyhöga klackar var utmaningen endast att försöka hålla sig kvar. Men samtidigt skulle jag försöka posera framför kameran och dessutom se snygg ut. Och det var inte det lättaste jag gjort i mitt liv, med tanke på dom "varma" kläderna jag hade och det fantastiska vädret som var. Jag kan ju tala om att jag var isbelagd långt innan vi ens började hela processen. Good luck pictures säger jag, ja ni kan ju tänka er. Jag måste ha sett ut som en stelopererad jag vet inte vad. Men det enda Fredrik sa var; Jaaaaa, yeeeees, fan vad snyggt, och ibland kunde han mumla något för sig själv som jag inte hörde eftersom jag var långt, långt där uppe. Enligt han gjorde jag ett bra jobb. Men vi får helt enkelt se, slutresultatet är ju det som räknas.
Nu ska jag ta och ringa mina brudar och höra läget inför ikväll. Imorgon ska jag in till Gävle och träffa mina bästa 88:or fy sjutton så längesen det var. En riktig shoppingtur och en rejäl fika ska avnjutas.
Jag får önska er en fin kväll
